När man ligger inlagd på ett sjukhus så tänker man inte så mkt, det gjorde i alla fall inte jag. 

många har frågat om jag var ledsen, hur jag mådde osv men sanningen är att jag visste inte själv, jag förstod inte riktigt vad som hade hänt även om dem sa blodpropp flera gånger men vad innebär det? det sa liksom inte mig någonting i början. 

så jag låg i sängen o sov mest hela tiden, jag försökte gå upp o gå ibland men då va jag tvungen att alltid ha med mig ngn då min balans inte alls va bra och någon fick ta o köra mitt dropp. 

jag hade liksom inte ens energi o va ledsen, låter helt knäppt jag vet men de koppla aldrig under den veckan jag låg där vad de som hade hänt skulle innebära för min framtid vad den har förändrat mitt liv.

man trodde hela tiden att jag ligger där tills jag blir bra och åker hem o fortsätter mitt liv som vanligt.

visst dem sa att få tillbaka så synen blir normal igen skulle ta minst 3 månader, men dem sa ingenting om den ständiga ont i ryggen, nacken och spc dunkandet i huvudet och ingenting hur tufft det kommer bli att en sån enkel sak som att ta på sig, duscha o äta. 

detta koppla jag aldrig på sjukhuset att jag inte kommer klara mig själv, men de är inte så konstigt heller då jag aldrig gjorde dessa saker när jag låg där då jag va för svag för att ens prova så jag fick atomatist hjälp. 

en sak som jag minns va den natten jag kom till sahlgrenska då dem va tvungen att ta blodprov på mig, då dem inte lyckades dem prova överallt, armvecket, handleden, på handen, fötterna tillslut efter dem fick ringa in någon som lyckades.

men lovar det va minst 20-25 försök tillslut kände jag inte ens att dem stack jag blev så svullen så jag har fina blåmärken på fötter o armar nu. 

värsta va att detta va dem tvungna att göra var 3dje timme så ni kan tänka er hur den natten blev. 

min tid på sjukhuset tyckte jag gick fort låg ca en vecka. kan vara för jag inte minns så mkt tack för de kanske man ska säga. 

min kamp hemma får bli i nästa inlägg , nu vet ni lite mer hur allt gick till o hoppas de är läsbart, de flesta vet ju de jag redan har skrivit men blir lite lättare att hänga med senare när jag skriver nutid.

här är en bild från grekland juni 2011