jag glömmer saker hela tiden att skriva märker jag som jag kommer på i efterhand jaja de får vara så :P

så nu äter jag något som heter waran som är blodförtunnande, så nu i början har jag fått gå o ta blodprover 2 gånger i veckan så dem kan se hur många warantabletter jag ska ta varje dag, men när mina värden har kommit mer i balans så får jag inte gå lika ofta som skönt är. 

av waranet blir jag väldigt sömning o trött så de är tur man ska ta de på kvällen. den kan även orsaka klåda, håravfall, diarre, de är dem jag kommer på just nu, som tur är jag inte råkat ut för ngt av dessa. och får även inte dricka alkohol,

detta ska jag äta minst 2 år.

utöver waran så är det starka värktabletter som gäller flera gånger per dag tyvärr . 

att bara kunna se på ett öga störde mig inte så mkt i början, jag ville bara att kraften i mina armar skulle komma tillbaka, o vill fortfarande, det är ju dem som har gjort att jag inte klarar mig själv. 

att behöva ropa på någon vad man än ville är hemskt, att känna sig så hjälplös som 19 åring ja jag kommer inte ens på något bra ord för de.

det jobbigaste hitills känslomässigt va nog på sjukhuset när tommy skulle sova över o jag behövde duscha, jag fick sitta på en stol medans att fick duscha mig, ens kille ska inte behöva göra detta i så ung ålder.

jag kände mig besvärlig, som ett nervrak, jag satt o hängde o bara stirra rakt fram i väggen, för första gången så kände jag mig sjuk.  

hjälp med dusch behövs fortfarande men sker nu mest av mamma. 

detär högerhanden som är värst den kunde jag inte ens lyfta första veckan då vänsterarmen kunde jag lyfta men hade ingen direkt styrka i den.

plötsligt kan jag inte göra de saker som alla gör varje dag med sina händer, sånt man alltid har tagit för givet.

jag har märkt nu hur mkt vi använder våra armar hur mkt vi använder dessa muskler. 

utan våra armar är vi verkligen hjälplösa, jag ska vara glad att jag ens har armar men när dem är kraftlösa känns de som man inte har några. 

jag skulle kunna rabla upp massor sakor som har varit och är svårt i vardagen pch utmanningarna med mitt största hinder sen jag kom hem som är armarna men jag tror ni kan räkna ut resten vad jag kan göra o inte göra. 

det gäller helt enkelt att hitta sina sätt så de funkar. 

jag har ju då svårt att ta deorant eftersom jag inte får upp armarna, men då har jag kommit på att vi har ju små krokar i badrummet,  jag slänger upp armen på dessa krokar med hjälp så jag kan ta deo med andra armen o sen byter. 

jag måste hitta mina små knep att klara mig själv o alltid vara positiv att jag ska klara de utan hjälp. 

detta tror jag har gjort att styrkan i mina qrmar idag är mkt starkare än förut. 

detta är en bild jag tog med min kamera i julas :)