ja nu är det fredagskväll o jag sitter hos älsk :)

varit en blandat dag idag med huvudvärk osv men mer bra än dålig då de blev en snabbis till stan för att köpa byxor som var behövligt var 3 betala för 2 på cubus :) men blev otroligt trött på att byta om hela tiden o synen va dålig så såg intwe riktigt färgen på jeansen så jag hoppas de,m blir bra...

hela förra veckan mådde jag illa hela tiden så jag knappt våga röra mig.

innan har jag bara mått illa när jag åker bil o har spytt ngr gånger av de.

men i fredags spydde jag på morgonen o mådde inte alls fräch fick även extrem huvudvärk, så jaf ringde sahlgrenska vilket jag ska när jag undrar ngt om proppen, dem sa att jag skulle åka in till akuten direkt.

då slog mitt hjärta fort detta va ju precis så all denna skit starta.

vi åkte in dem tog prover som tog dem en hel timme bara för aft få lite blod o de gjorde riktigt ont vilket de aldrig har gjort förut.

blev även röntgen.

har inte riktigt koll på tiden men efter lång väntan vissa de sig att jag har överansträngt mig :( o ja som tycker jag gör ingenting på dagarna..

va skönt att höra att det bara va de, han sa även att jag är känsligare än alla andra därför jag får så lätt huvudvärk.

jag fick illamående tabletter o dem har hjälpt oftast.

men nu är allt bättre o mår inte lika mkt illa fast de beror nog på aatt jag har tagit de lite lugnare..

dags att sova natti natt

bild på våran fina lilla tok <3

ja nu är det en väldigt trött Josefin som skriver :)

har varit en lång dag kan man säga då vi först (jag, mamma, linda o flisan) åkte till kristina för att hälsa på lite, va mkt trevligt.

sen är det ju sjukt mkt väg arbete på vägen från o till trollhättan o så lyckas syrran köra på en sån här orange gul sak som dem använder vet ej vad de heter så vi fick stanna vid norra björke då vattenskyblev otroligt ddet på bilen släpa i backen sen börja bilen koka. 

så då fick pappa komma med kärra o så men där satt vi o vänra i ca 2 timmar, inte lätt med en bebis med sig och jag blev otroligt trött, brukar ju annars sova på dagen.

sen självklart skulle ju ryggen bråka med mig så blev mkt in o ur bilen. 

kl halv 10 åkte vi i morse o ca 6 va vi hemma, låter ju inte alls länge vet men var det för mig.

tror alla blev tröttna då man inte är på bästa humör när ngt sånt här händer hehe :)

tänkte skriva om att jag fick åka in till akuten i fredag men gör det i morgon så inlägget inte blir för långt o är väldiggt trött så blir nog att lägga sig o kolla lite vänner snart :)

KRAM så länge <3<3

på många agar hade jag faktiskt en riktigt bra dag igår, ded va första gången sen detta hände att jag inte behövde ta en enda värktablett fören sent på kvällen.

det kändes underbart att ha en dag utan vakna med världens värk och det hållde i sig ett tag :) 

dettz kan bero på att jag visste att vi skulle åka till stan och köpa en liten 22 tums tv till mig som jag kan ha på mitt rum, ofta har jag svårt att somna på kvällarna och hatar att sitta själv i vardagsrummet o kolla tv.

så tommy var super snäll att låna ut pengar tills jag får mina på fredag :)

sen var det skoj att bara gå runt att kika på saker, köpte en jätte fin förvaringslåda och självklart hockeypulver på rusta :P 

tyvärr blev jag bra trött o la mig på soffan nästan direkt.

idag är det lite sämre men bättre än tidigare i veckan så de är super skönt än så länge är det ryggen som sviker lite. 

idag är det föresten första dagen jag är själv hemma sen jag kom hem, känns super skönt faktiskt tycker synd om mamma som fick ta en vecka mer ledigt, hon har ju inte fått någon direkt semester i år.

jag tänka mig att de har varit kämpigt att hjälpa mig med allt hehe :)

token gjorde mig sällskap i morse oxå =) <3<3

   g                                          

tack vare proppen har även min syn försämrats som jag nog redan har nämt.

så nu går jag med en lapp för ögat, tyvärr en svart lapp så har fått hört att man ser ut som en pirat hah de är väl bara att ta de med skratt :) 

utan lappen ser jag dubbelt så då blir de bra snurrigt hehe, 

jag försöker variera mellan ögonen men tyvärr är höger ögat väldigt dåligt då allt är suddigt och ser färger v äldigt dåligt, så använder mest vänsterögat.

nu är det en hel månad sen detta hände och varje dag är olika, jag kan nästan aldrig planera i förväg om jag ska göra ngt då jag aldrig vet hur min dag kommer att bli.

vissa dagar kan ryggen svika mig eller huvudet då huvudvärken  kan vara så stark så de ända jag hör är dunkande nästan som hjärtslag.

dessa dagar blir de tyvärr sova dagar,skit dagar helt enkelt då de mesta sviker mig även händerna som ex hälla upp mjölk vill oftast inte dessa dagar men det beror nog på att då är jag på så dålig humör att allt sviker mig tack vare de oxå.

men varje dag går framåt, jag har äntligen kunnat flytta upp till min säng då jag har sovit på en madrass på golvet förut, min säng var för mjuk för min rygg. 

jag och mamma tog kontakt med en sjukgymnast för ca 3 veckor sedan som jag har gått oss 1 gång i veckan som verkligen har hjälpt. 

han drar i hela nacken och jag får ryggmassage, detta låter ju gö gött men kan säga att detta gör verkigen ont, inte skönt alls men de hjälper mig verkligen.

så ryggen blir bättre för varje dag:)

nu har jag bara en sak kvar att klaga på innan denna blogg blir en depressionsblogg, de är min kondis, den har blivit löjlig dålig.

dem söger att de är normalt att de inte är allt konstigt efter vad min kropp har gått igenom.

jag går ut o går med stavar minst 1 gång per dag men efter 1-2 km är jag helt slut och får gå in o lögga mig efteråt. 

men varje dag blir bättre och jag får nog hoppa till nu tid i min blogg då jag kommer blogga om min dag, jag tror jag har berättat det mesta men jag kommer på saker hela tiden så kan bli att jag hoppar ibland men de får ni leva med =)

kraam så länge <3

här kommer en underbar go bild på flisan (som är min systerdotter) som va den ända bilden mamma hade på sin dator så fick bli den hah :)

jag glömmer saker hela tiden att skriva märker jag som jag kommer på i efterhand jaja de får vara så :P

så nu äter jag något som heter waran som är blodförtunnande, så nu i början har jag fått gå o ta blodprover 2 gånger i veckan så dem kan se hur många warantabletter jag ska ta varje dag, men när mina värden har kommit mer i balans så får jag inte gå lika ofta som skönt är. 

av waranet blir jag väldigt sömning o trött så de är tur man ska ta de på kvällen. den kan även orsaka klåda, håravfall, diarre, de är dem jag kommer på just nu, som tur är jag inte råkat ut för ngt av dessa. och får även inte dricka alkohol,

detta ska jag äta minst 2 år.

utöver waran så är det starka värktabletter som gäller flera gånger per dag tyvärr . 

att bara kunna se på ett öga störde mig inte så mkt i början, jag ville bara att kraften i mina armar skulle komma tillbaka, o vill fortfarande, det är ju dem som har gjort att jag inte klarar mig själv. 

att behöva ropa på någon vad man än ville är hemskt, att känna sig så hjälplös som 19 åring ja jag kommer inte ens på något bra ord för de.

det jobbigaste hitills känslomässigt va nog på sjukhuset när tommy skulle sova över o jag behövde duscha, jag fick sitta på en stol medans att fick duscha mig, ens kille ska inte behöva göra detta i så ung ålder.

jag kände mig besvärlig, som ett nervrak, jag satt o hängde o bara stirra rakt fram i väggen, för första gången så kände jag mig sjuk.  

hjälp med dusch behövs fortfarande men sker nu mest av mamma. 

detär högerhanden som är värst den kunde jag inte ens lyfta första veckan då vänsterarmen kunde jag lyfta men hade ingen direkt styrka i den.

plötsligt kan jag inte göra de saker som alla gör varje dag med sina händer, sånt man alltid har tagit för givet.

jag har märkt nu hur mkt vi använder våra armar hur mkt vi använder dessa muskler. 

utan våra armar är vi verkligen hjälplösa, jag ska vara glad att jag ens har armar men när dem är kraftlösa känns de som man inte har några. 

jag skulle kunna rabla upp massor sakor som har varit och är svårt i vardagen pch utmanningarna med mitt största hinder sen jag kom hem som är armarna men jag tror ni kan räkna ut resten vad jag kan göra o inte göra. 

det gäller helt enkelt att hitta sina sätt så de funkar. 

jag har ju då svårt att ta deorant eftersom jag inte får upp armarna, men då har jag kommit på att vi har ju små krokar i badrummet,  jag slänger upp armen på dessa krokar med hjälp så jag kan ta deo med andra armen o sen byter. 

jag måste hitta mina små knep att klara mig själv o alltid vara positiv att jag ska klara de utan hjälp. 

detta tror jag har gjort att styrkan i mina qrmar idag är mkt starkare än förut. 

detta är en bild jag tog med min kamera i julas :)

jag kom på att jag har inte berättat än orsaken till proppen! 

tro de eller ej var de mina p-piller som är den stora orsaken.

jag käka den vanligaste sorten (treonetta)eller hur de stavas.

detta gör mig faktiskt lite arg, visst de kan man ju inte veta att dem skulle orsaka detta, men har käkat dem i 4 år och nu händer de? jaja.

Dagen jag fick komma hem va självklart en lycklig dag, så mkt jag prata på vägen hem har inte mamma o pappa hört mig prata på länge kan jag tro, och sen stanna vi på bögens o åt o de va faktiskt första gången jag åt nästan upp min mat på hela veckan.

maten på sjukhuset var säkert jätte go o bra men jag kunde verkligen inte äta, både inte ville o hade energi till. jag åt hellre jordgubbarna o godiset jag hade fått.

hela min första kväll hemma va bra, men sen kom natten!! den va hemsk, jag hade så ont i ryggen, huvudet, nacke aldrig varit med om ngt liknade, så jag gick upp redan vid 7-8 för då hörde jag dem andra gick upp, för då kunde jag inte komma upp själv så fick vänta på att dem vakna. 

denna smärta varje morgon pågick i många dagar säkert en vecka, o de gjorde så ont så jag grät o fick ren panik, de hjälpe inte att sitta, stå, gå urch när jag tänker tillbaka på de. 

men sen på dagen gick de över o då va de bra igen,

morgon var även värst då jag inte kunde ta på mig alls själv, min mamma ska inte behöva ta på mig när jag är 19 år gammal. så blev ledsen av den orsaken oxå, sen kom frukosten då kraften i armarna inte alls va bra så att äta tog sin tid som ni nog förstår.

får fortsätta mer sen :) kraaam så länge 

datorn krånglar så får inte in någon bild idag :(

När man ligger inlagd på ett sjukhus så tänker man inte så mkt, det gjorde i alla fall inte jag. 

många har frågat om jag var ledsen, hur jag mådde osv men sanningen är att jag visste inte själv, jag förstod inte riktigt vad som hade hänt även om dem sa blodpropp flera gånger men vad innebär det? det sa liksom inte mig någonting i början. 

så jag låg i sängen o sov mest hela tiden, jag försökte gå upp o gå ibland men då va jag tvungen att alltid ha med mig ngn då min balans inte alls va bra och någon fick ta o köra mitt dropp. 

jag hade liksom inte ens energi o va ledsen, låter helt knäppt jag vet men de koppla aldrig under den veckan jag låg där vad de som hade hänt skulle innebära för min framtid vad den har förändrat mitt liv.

man trodde hela tiden att jag ligger där tills jag blir bra och åker hem o fortsätter mitt liv som vanligt.

visst dem sa att få tillbaka så synen blir normal igen skulle ta minst 3 månader, men dem sa ingenting om den ständiga ont i ryggen, nacken och spc dunkandet i huvudet och ingenting hur tufft det kommer bli att en sån enkel sak som att ta på sig, duscha o äta. 

detta koppla jag aldrig på sjukhuset att jag inte kommer klara mig själv, men de är inte så konstigt heller då jag aldrig gjorde dessa saker när jag låg där då jag va för svag för att ens prova så jag fick atomatist hjälp. 

en sak som jag minns va den natten jag kom till sahlgrenska då dem va tvungen att ta blodprov på mig, då dem inte lyckades dem prova överallt, armvecket, handleden, på handen, fötterna tillslut efter dem fick ringa in någon som lyckades.

men lovar det va minst 20-25 försök tillslut kände jag inte ens att dem stack jag blev så svullen så jag har fina blåmärken på fötter o armar nu. 

värsta va att detta va dem tvungna att göra var 3dje timme så ni kan tänka er hur den natten blev. 

min tid på sjukhuset tyckte jag gick fort låg ca en vecka. kan vara för jag inte minns så mkt tack för de kanske man ska säga. 

min kamp hemma får bli i nästa inlägg , nu vet ni lite mer hur allt gick till o hoppas de är läsbart, de flesta vet ju de jag redan har skrivit men blir lite lättare att hänga med senare när jag skriver nutid.

här är en bild från grekland juni 2011

detta är bara ett test inlägg:)